En vacker sommardag 1888 kom ett ungt par, Anders Olof och Johanna, vandrade till fäbodstället vid Knäsjön i Sollefteå socken. De var ute för att se sig om efter ett ställe där de skulle kunna skapa sig ett hem för framtiden. De hade hört talas om det gamla fäbodstället, beläget mera än två mil från närmaste bebyggelse, att det skulle kunna arbetas upp, och därför hade de tillsammans gått den långa vägen över skogen, för att för första gången se den plats, där de sedan skulle leva och verka resten av livet.

Märta Johanna Frölander (1861-1950)

och Anders Olof Granholm (1866-1944)

Anders Olof, med efternamnet Granholm var född i Åbacken, Långsele den 27 maj 1866 och bror till min hustrus mormor Maria Margareta. Han gifte sig den 20 juni 1889 med Märta Johanna Frölander född 1861. På torpet vid Knäsjön föddes och fostrades inte mindre än nio barn.

Första sommaren hade Johanna hand om 60 getter, som hon mjölkade för att sedan framställa getost och getmese. Anders Olof han högg långved för 25 öre lasset. Han var stor och stark, så han klarade fyra rejäla hästlass om dagen.

Hela livet arbetade sedan Anders Olof och Johanna – och barnen när de kunde börja hjälpa till, hårt på den gamla fäbodvallen och genom fortsatt träget arbete lyckades det makarna att odla upp 13,5 tunnland av de totalt 19,5 som torpet omfattade. Torpet vinterfödde så småningom fem kor, häst och småkreatur. Anders Olof och Johannas odlargärning uppmärksammades av Hushållningssällskapet och de tilldelades en välförtjänt belöning för sin odlarmöda.

I våra dagar talas det ofta, inte utan darr på stämbanden, om empati, omsorg och gemenskap. Vi lever närmare varann än någonsin men trots detta är det längre mellan människors hjärtan än det var i den ödemark där Olof Anders levde och verkade.
Det berättas att Olof Anders en gång gjort en kvarnskjuts till Österforse. På hemvägen stannade han för att hälsa på hos en torparfamilj i Gårdsjöberget. Det visade sig då att familjen inte fått höstens skörd tröskad och ännu mindre mald till mjöl. Anders Olof lämnade då kvar en säck mjöl åt torparens hustru. Väl hemkommen skickade han sedan två av sönerna för att tröska, sedan köra till kvarnen i Österforse och därefter köra hem mjölet till skogsgrannarna i Gårdsjöberget. Senare på hösten, samma år, hade Anders Olof varit i Graninge och köpt två kor. Men när han kom hem till Knäsjön hade han bara en med sig, en sinko. Den ko som mjölkade hade han lämnat hos familjen i Gårdsjöberget. Förklaringen var lika accepterad som enkel: Dom var ju utan mjölk! Rakryggad, rejäl och duglig blev Anders Olof känd som ”Knäsjökungen” i hela den del av Ångermanland där han verkade.
Mot slutet av sin levnad var han närmast en legend och människor gjorde till och med utflykter sommartid till Knäsjön för att de med egna ögon skulle få se det som så många talade om. Anders Olof Granholm avled 10 juli 1944, hustrun Johanna 1950.

 

Källor: egen forskning; L A Ledin, Sollefteå; Olle Norell, Örnsköldsviks Allehanda.